 |
| Diva 2011, vid Tavast. |
skrevs: tisdag, maj 24, 2011
En text om Diva. Läs snälla.
Några år senare blev du verkligen min. Storasyster tyckte att du kunde vara min eftersom du och jag kom så bra överrens och vi hade något speciellt, något som ingen annan egentligen såg.
Och hur märkligt var det egentligen att din bläs och stjärna var formade som ett i? Och hur märkligt var det att du och jag hade samma födelsedag, den 20 augusti? Förutom att du var 4 år äldre. Jag kunde lita på dig, jag vågade lita på dig. Att bara vara med dig, rida ut barbacka eller träna lite, även om det var mest bara terräng ritter som gällde så kunde vi mera än man anade. Vi var perfekta för varann. Du var perfekt för mig.
Ifall jag hade bråkat med någon eller någon hade bråkat med mig och jag kände mig totalt ensam, sårad och ledsen så kunde jag söka tröst hos dig. Det bästa jag visste var att kura ihop sig i hörnet av din box på kvällarna och prata med dig. Jag tror hårt på att du förstod vad jag sade. Du förstod allt och med att du puffade till mig på kinden och blåste din varma andedräkt på mig när jag grät blev allt redan mycket bättre. Känslan av din mjuka mule mot min kind, känna den varma andedräkten blåsa tröstande och doften av ponny, just nu skulle jag byta vad som helst för det. Vad som helst för dig. Jag tänkte på dig som min syster. Min bästa vän, min själsfrände. Du var mitt allt.
Och hur fel allt kunde bli...
Jag började högstadiet och allt i mitt liv var bara kompisar, kläder, killar, killar, musik, killar, dator, msn.. Det var sällan jag ägnade tid åt dig.
Jag borde ha varit där för dig, du blev för första gången i hela ditt liv separerad från Dole, när hon fördes iväg till Tavast.
Jag borde ha varit där för dig när din bästa kompis Musta blev avlivad. Jag borde ha varit där för dig när du var ensam, men jag var inte.
Sedan blev du plötsligt sjuk. Du fick livsfarligt fång och kunde inte längre stå och andades knappt. Du tappade aptiten och jag var livrädd, mina nätter bestod av mardrömmar, få timmars sömn och tårar som strömmade. Jag hade gjort fel. Jag glömmer aldrig den känslan när jag stod utanför din box och såg dig ligga där i halmen, såg hur dina andetag blev svagare och svagare, såg den tvivlande blicken i djurläkarens ögon, jag har aldrig hatat någon så mycket som jag hatade mig själv då. Det rosslade till för varje andetag du tog, dina ögon var halft slutna, du låg och svettades. Jag har aldrig varit så rädd.
Som tur fick vi dig på benen igen och med medicin blev du småningom bättre, men jag har aldrig förlåtit mig själv. Och kommer aldrig göra det heller. När storasyster sa åt mig plötsligt att det vore bäst att sälja bort dig. Jag hade två val att välja på: att sälja dig till en främling eller att ge bort dig till Tavast där det finns verkliga hästmänniskor, och Dole.
Allt hände så snabbt.
Plötsligt kom de och hämtade dig, jag såg Transporten där det stod Tavast försvinna bakom hörnet-
Det var då som jag först förstod att jag begått mitt livs största misstag.
Jag önskar att jag kunde ta om det hela.
Jag tror verkligen inte att någon förstår hur jag känner mig men jag ville bara skriva av mig,
om hur jag förlorade min bästa vän.
"Jag saknar dig min vän, kan du inte komma hem?
allt är annorlunda utan dig, ingen som kan höra mig?
Du finns inte längre kvar. Det kommer aldrig bli som det var
och jag vet, jag kunde gjort det bättre"
Dendär sångtexten skrev jag tillsammans med Linn och Jennie, dethär är första gången jag känner texten verkligen. För mig är det om Diva. För mig har den en verklig handling med sig.
Vet inte om de minns den men i alla fall.. jag kämpar fortfarande med sorgen, även om jag döljer den. Vissa kanske tycker jag är löjlig när jag gråter över en ponny jag förlorat.. Men då säger jag bara att ni har fel. Hon var inte bara en ponny.
Jag fick en tid efteråt en dyrbarare häst som hoppat över 1.10m och varit med i finlands.. någonting hopplag. Hon är otroligt vacker med arab-blod i sig. Men jag kan inte kommunicera med henne. Jag kan inte älska henne som jag älskade Diva. Eftersom Diva var mera än bara en ponny för mig. Hon var en del av mig. Hon kommer aldrig att mäta upp till hur viktig och speciell Diva var. Aldrig.
 | |
| Jag och Diva, året var 1999. |
- hon kommer aldrig mera vara min. Hon kommer vara vid Tavast till sina sista minuter. Till sina sista andetag.
Jag önskar bara jag skulle få spendera mera tid med henne. Man vet aldrig vad som kan hända, man vet aldrig när det är för sent..
Du togs från mig den 24 maj 2009 - Efter att du var borta räknade jag varje dag utan dig. nu har det gått 2 hela år. Det känns fortfarande. Jag älskar dig fortfarande. 'til death do us part.
Det största misstaget jag gjort i hela mitt liv gjorde jag med dig. Jag är en sådan jävla idiot. fan.
.. förlåt?
Nu är det den sextonde oktober tvåtusentolv, det är 3 år 4 månader 3 veckor och 1 dag som flugit iväg nu.
Saknaden kommer i vågor, men den är ändå fortfarande lika stark. Jag saknar dig.
Det har hänt så mycket nu, så mycket nytt, som jag aldrig varit med om förut, jag vet inte hur jag ska hantera dem, hur jag ska göra, det vore enklare om du vore här. Mina tankar är så utspridda och jag är så osäker. Men med dig kunde jag tänka klart. Saknar dig.
 |
| (1994 - 11.11.2012) Something Special |
11/11/2012 Vila i frid Something Special - "Soma"
Hoppas du har det bättre nu på ängarna vid Trapalanda.
Saknar Diva, märkte nu hur plötsligt något kan hända. Hur ovetande man själv kan vara.
Det får saknaden att växa. Tänk om något händer min Diva med jag sitter här och skrattar och lever livet jätte glatt och så. Voi lilla D, kom hem.
Kom hem. Jag vill krama om dig.
