är detta fel? är detta normalt?

Nu vill jag ge er en inblick på min "vardag". Tycker ni detta är passande för en studerande tonåring?

Imorse, söndag, var jag och tvättade fönster hos jobb nr.1 med Jenna, efteråt gjorde vi också det vi annars gör där i jobbet. Så via affären hem till pojkvännen och så gjorde vi 2 + B mat åt oss.
Så efter det på styrelsemöte och efter mycket ordnande och snackande så blev klockan 16:00 och vi hade första revymötet. När det var klart åkte jag och J hem till hans och jag skulle läsa på prov men jag somnade och vi vaknade runt åtta på kvällen.. Då var det bara att mata hunden och så skjutsade han hem mig.
Nu när jag kom hem tog jag en blick på den kommande veckan.
Jag inser redan att jag orkar inte. Jag kommer inte orka.

Ångest.

Imorgon, måndag:
väckning klockan 6:00
skola från 7:55 - 15:00 men ett prov inbakat.
15:15 - 16:45 HP lektioner
17:00 - TENT!
sedan kommer jag troligtvis vara hemma runt 19:00 ?
och då gäller "läsning" på fysik efter att jag ätit, duschat osv..
Kommer troligtvis somna tidigt.

På tisdagen:
skola från 9:15 - 15:00
hemma 16:00
jobb 17:15 - ..?
efter det provläsning tills jag somnar.

Onsdag (bara onsdag?)
PROV! (ett prov jag vet redan med 90% sannolikhet att det bli underkänt.)
(skola från 9:15 - 15:00)
sedan hem 16:00 och jobb från 17:00 till 20:30 (21:00?)
Sedan och duscha bort mat lukten och så kommer jag troligtvis somna,
även om jag måste läsa till prov.

Torsdag:
skola från 7:55 - 15:00
sedan hem 16:00 och jobb 17:15 - ..?
så blir det någonslags Ekonomi grejjs med några styrelsemedlemmar
klockan 18:30.
När detta är klart, ca 19:30? 20:00?
kommer jag hem, äter och så läser jag till prov!

Fredag: 
skola från 7:55 - 15:00 med ett prov inbakat.
kommer hem 16:00
och jobb från 17:00 till 00:00
sedan strax och sova!

Lördag:
jobb från 10:00 till 16:00
sedan kommer jag troligtvis (äntligen!) få tid för min pojkvän..

Söndag:
provläsning till måndagens prov.

Ångest.
Burnout.
FAN.

Ta mig inte så hårt om jag är inåtvänd, gråtfärdig eller annars bara jävla irriterande.
Jag menar inte att ni ska tycka "oj stackars lilla tjej vad synd det är om henne!"
jag vill bara skriva ut. Få mig själv att inse hur JÄVLA fel och hur jävla mycket det är.
Ta mig fan fram i tiden, en vecka eller två. fyfan.